Jobbiga tjejer

oktober 7, 2008 av dagensstrunt

En kompis berättade om att hon får utstå verbala angrepp från sin vännina. Hon blev väldigt glad över mina råd, så jag tänkte dela med mig av dem till er.

Ibland händer det att någon man känner börjar må dåligt, riktigt dåligt, och kommer in i en depression. Om du är någon annan än en nära vän eller partner kommer du kanske att missa alltsammans. Du kanske tänker att ”Anna har blivit så konstig på sista tiden, jag frågar Jessica om lördagen istället”. Eller om det är din partner det handlar om kanske du t.o.m. bryter förhållandet för att du inte känner dig kär längre.

Faktum är att många som blir deprimerade inte vet om att det är det som händer förrän långt senare. Det är ofta svårt att formulera sina känslor i ord och det som kommer ut är ofta ord som uppfattas som beskyllningar av omgivningen. Ofta är det just det som kommer ut också – den person som faktiskt försöker finnas där får all skit, all kritik och alla uttryck för vanmakt riktad mot sig. Är du i en sådan sits? I så fall är det troligt att du också mår väldigt dåligt. Du kanske inte vet varför hon verkar vara så arg på dig? Svaret är att det är hon inte! Hon är arg på att hon mår dåligt och att varken hon eller någon annan (du) kan hjälpa henne att må bra igen. Det du behöver göra är att inse att all ilska är ett uttryck för rädsla och vanmakt och inte ta det personligt, hur personligt det än verkar.

När du har insett det är det dags att ta ett beslut. Du vet att tjejen i din närhet mår väldigt, väldigt dåligt och att det går ut över dig men att det är bara för att du finns där – hon får utlopp för alla odefinierade negativa känslor som hon har inombords. Nu är det dags att ställa sig följande fråga:

”Vill och orkar jag stå pall – kanske flera månader – för all denna skit för att ”rädda” henne genom att visa att jag finns där i vått och torrt? Eller ska jag ”bevisa” för henne att hon är helt ensam genom att ge upp?”

Oavsett vilket du väljer kommer det att påverka henne (och dig) stort. Det är extremt viktigt att göra ett aktivt val här. Om du väljer att finnas vid hennes sida måste du vara otroligt stark (en dag i taget). Det värsta som kan hända är att du beslutar dig för att finnas vid hennes sida och ger upp halvvägs. Ifall du känner på dig att den risken finns är det mycket bättre att lägga förhållandet på is redan nu. Säg som det är i så fall – att du inte orkar med. Det är givetvis ett mycket sämre alternativ än att finnas där, men betydligt bättre än att vara där och ge upp mitt i.

Först när tjejen som mår så här bevisat för sig själv bortom allt tvivel att ingenting hon säger eller gör kommer att skrämma iväg dig, så kommer helandet att börja. Helt plötsligt kommer hon att inse att du finns där i vått och torrt och att hon kan lita på dig. Då kommer hon gradvis att bli bättre och bättre, med dig vid sin sida. Tänk på att ”det är som mörkast innan gryningen”. Oavsett din tidigare relation med tjejen i fråga kan du vara säker på att hon kommer att känna stor tillit och tacksamhet mot dig som funnits där under allt det svåra. Nu kommer en annan, sista, svårighet – eftersom du har varit hennes ”soptipp” under den här tiden har du och hon ett litet problem nu. Även om du har låtit det mesta rinna av dig kommer du att ha blivit sårad och fått en bild av henne som inte är helt positiv. Det sätter sina spår och ni vet båda om det. Detta måste ni komma över och ni får ”börja om” i er relation nu när det vänder. Du får helt enkelt släppa allt som sagts och inse att det inte var hon utan sjukdomen som talade. När du gör det så kommer du att ge henne en chans att utvecklas utan att du håller kvar henne i de gamla mönstren. Hon kommer då att visa dig hur hon är egentligen. Om du inte gör detta klart för henne finns risken att hon skäms så för hur hon varit att hon bryter sig loss från dig. I värsta fall tappar ni kontakten. Det är alltså viktigt att du försöker se henne från den ljusa sidan.

Inte en helt lätt uppgift, men den som klarar det klarar det mesta.

sjukt

oktober 5, 2008 av dagensstrunt

Hej på er!

Siten har varit nere på grund av sjukdom, men kommer tillbaka på tisdag med nya fräscha inlägg!

Hur skulle du må om du nådde ditt mål?

oktober 1, 2008 av dagensstrunt

Den frågan är något av den mest relevanta fråga man kan ställa sig (utan att bli alltför filosofisk och dra in världsalltet m.m.) Hur skulle du må om du nådde ditt mål?


Ja för att svara på det måste du ta reda på vad ditt mål är, vilket inte alltid är helt lätt. Detta inlägg är en direkt fortsättning på måndagens inlägg ”Måndag hela veckan”, så har du inte läst det kan jag rekommendera dig att börja där. Om du gjort övningen i det inlägget så sitter du just nu och vet någonting du vill ändra på, vilka hinder som finns och hur du skulle må om du uppnådde det. Nu är det dags att skrida till verket.

Det första vi ska göra är att skriva ned de sakerna, på papper eller på datorn spelar ingen roll, enligt formen nedan. Anledningen till att vi skriver kommer att vara uppenbar när du läst klart det här inlägget.

Exempel:
Lisa har läst måndagens inlägg och tänkt att det hon skulle vilja ändra på just nu är att hon vill börja träna och komma i form. Hon blundar och ser fram för sig hur hon skulle få en vältränad kropp, vara frisk och passa bra både i sina gamla favoritkläder och nya, snygga kläder som kräver en smalare mage än den hon har. Problemen är dock brist på sällskap, det är så tråkigt att träna själv, pengar: träningskort är dyra, samt tiden som aldrig tycks räcka till.

Ok. Lisa tar fram papper och skriver ned sitt mål och hindren görs om till milstolpar:


Mål

Att träna tre gånger per vecka, en gång aerobics, två gånger gym

Milstolpar

  • Hittat träningskamrat
  • Skaffat pengar till träningskort
  • Planerat in tid för träning

Det gäller att tänka efter noga så att målet blir klart och tydligt specificerat, ju mer detaljer desto bättre. Hindren omformuleras till delmål. Det är viktigt att du skriver ord som ”hittat”, ”skaffat”, ”gjort”, etcetera eftersom du då senare vet om du nått dit eller inte. Du har nu gjort om hindren till milstolpar! Vilket fantastiskt steg i rätt riktning. När man tänker på allt som hindrar en blir det väldigt lätt att sucka och börja tänka på någonting annat, men genom att skriva ned hindren och göra om dem till uppnåeliga delmål så ser allt helt plötsligt rätt så lätt ut, eller hur? I Lisas fall blev det väldigt tydligt vad som krävs och hon börjar spana efter en träningskompis, fundera över sin ekonomi och tänka över vad hon gör med sin tid. Detta går nästan automatiskt eftersom hon tydliggjort det för sig själv genom att skriva upp det som en arbetsplan.

Det sista hon gör för dagen är att sätta en tidsram för när detta ska vara uppfyllt. Hon tänker på sin kalender som är fulltecknad några veckor framåt och plånboken som gapar tom redan nu och beslutar sig för att ha uppnått sitt mål om en månad, 1a november.

Hon skriver upp sin deadline på lappen och skriver för säkerhetsskull in en anteckning i kalendern också, under första november: ”Uppnått träningsmål”

Ska du göra detsamma?

Bra jobbat!

Jag applåderar dig som tar tag i din situation. Du kommer att bli överraskad av hur enkelt det är att nå sina mål. Vi gör det här tillsammans. Jag kommer att skriva fortsättningen här i bloggen med jämna mellanrum. Redan genom att skriva ned ditt mål har du gjort någonting som drygt 96 % av befolkningen missat – att tydliggöra vad det är du vill uppnå.

Lycka till!

Ju fler idioter desto större soppa

september 30, 2008 av dagensstrunt

Låt oss börja med ett väldigt konstigt citat, jag återkommer till det längre ned i texten:

”Asså, det har ju varit kanske tasksparkar då från båda sidorna, men vi har ju pungkulor och det har ju inte hon, så det kanske har gjort ondare på oss, men.”

Säga vad man vill om Stieg Larsson. Under sträckläsningen av hans trilogi har jag upptäckt flera små detaljer som jag hade kunnat klara mig utan. Att alla nya karaktärer verkar vara blonda och att ärkeskurken kallas för ”den blonde jätten” ibland upp till fyra gånger på en sida, att hjältinnan löser Fermats gåta sådär enkelt i huvudet mitt i steget, att alla röker och att detta ska omskrivas hela tiden, att vissa ord och fraser återkommer lite väl ofta, som ”diametralt”, ”esoteriskt” och ”hur landet ligger” eller personbeskrivningar på formen förnamn+svordom+efternamn. Allt det är tröttsamt och i avsnittet om Fermat blir det rentav pinsamt. Trots det är böckerna spännande och välskrivna och återvänder knappast till hyllan innan sista sidan lästs. Framförallt: Han har genomgående tydliga åsikter vad gäller våld, moral och sunt förnuft. Hans böcker är ett tydligt frieri till kvinnor som farit illa:

”Lisbeth Salander är en kvinna som hatar män som hatar kvinnor”

Salander är figuren inspirerad av Pippi Långstrump som tilltalar oss alla. Den lillas kamp mot de stora, en tjejs kamp mot manssamhället. Allt detta är väldigt tydligt och genomgående. Ironiskt nog fortsätter det efter Stiegs död i och med kampen mellan hans sambo och hans släktingar, som han hade distanserat sig från för länge sedan, troligtvis på grund av de vitt skilda idealen. För medan Stieg vigde sitt liv åt kampen mot orättvisor och våld mot kvinnor, sitter hans bror och far på alla pengar som var tänkta att gå till Stiegs pensionering tillsammans med sin sambo Eva samt Expo och kvinnojourer. Citatet ovan är sagt av brodern under en TV-intervju med Uppdrag Granskning. Jag antar att journalisten blev paff och/eller full i skratt för den enda kommentaren han fick ur sig var ”Du tror det?” istället för något mer journalistiskt som ”Hur menar du då?”. Det hade varit väldigt intressant att höra en utläggning om hur den meningen är tänkt att tolkas. En mansgris, det är vad du är Jakob Larsson. Vill du kommentera?

Vad gäller pappan så verkar småaktigheten inte ha några gränser. När Stiegs och Evas vän, Anders Jakobsson, mötte fadern i en ICA-butik kunde han inte hålla tyst. Han ska ha slängt sig med ord som ”gravplundrare” och ”likskändare” och insisterat på att Eva skulle få arvet. Vad gör pappan då? Jo, Anders Jakobsson finns med i tredje delen av trilogin, men pappan ringer till förlaget och får namnet ändrat till Anders Jonasson istället.

Även här är ironin slående. Pappan blev så arg på tillmälet att han såg till att uppfylla det(!). För vilken är den grövsta formen av likskändning på en författare? Ingrepp på det litterära arvet torde komma högst på listan. Tilltaget visar klart och tydligt att pappan sätter sin egen vilja framför Stieg Larssons.

Med det sagt så vill jag framhålla en viktig detalj gällande intervjun med far och bror: De sa aldrig att Eva inte skulle få ta del av arvet, utan endast att de inte hade gjort upp än. Snarast verkade de, om än taffligt, försöka säga att hon ska få pengar bara de kan diskutera saken. Det var tydligen viktigt att detta gjordes ”i år”, av okänd anledning.

Efterföljande debatt visar att många människor är upprörda på fadern och brodern, men personligen är jag mest upprörd över den släng av nonchalans och hybris som verkar ha drabbat Stieg själv i hans vägran att tänka på döden. Det är förmodligen lätt att göra misstaget att tro att bara för att man är inne i en spännande fas i sitt liv så has kontroll över hur mycket tid man har kvar. Tyvärr har ju livet en annan klocka än vår vilja och en hjärtattack i entrén till jobbet visar hur fort det kan gå. ”Det händer inte mig” fick i och med detta ett dramatiskt ansikte.

Arvet har klart hamnat helt fel moraliskt sett, men icke desto mindre kan man kanske tänka sig att verka både utvecklingsstörd och oempatisk om det ger ett dagsverke på i runda slängar 80 miljoner kr vardera (80 miljoner är redan på väg in, minst lika mycket förväntas inkomma från pocket, utlandsförsäljning och film).

Det mest sorgliga är kanske att Stieg en gång skrev att han inte ville att hans död skulle bli någon stor grej, utan uppmanade Eva och familjen att ”kosta på sig fika på NK”.

Källa: Uppdrag granskning, se dokumentären här!

Måndag hela veckan?

september 29, 2008 av dagensstrunt

Kommer ni ihåg filmen? Den med Bill Murray i huvudrollen. Filmen handlar om en man som vaknar upp till samma dag varje morgon. Ibland känns det så. Det eviga ekorrhjulet som snurrar vidare. Hur kan vi bryta det? Eller hur kan vi bryta känslan av det? Den här bloggen kommer att ta upp olika vinklar på dessa frågor, dels vad gäller att bryta invanda mönster, destruktiva tankegångar och helt enkelt ta tag i sin situation. Det kan handla om relationer, ekonomi, karriär eller hälsa. Många av oss gör om samma misstag om och om igen bara för att vi inte känner till någonting annat. Tänk efter!

På vilket sätt skulle du vilja förändra ditt liv?

ställ dig sen följdfrågan:

Vad hindrar dig från att göra det?

till sist:

Hur skulle det kännas att uppnå den förändringen?

Ta dig en stund att blunda och visualisera hur det skulle kännas, se ut, smaka? dofta?
Behåll det minnet under hela dagen idag!

Välkommen till en ny härlig höstvecka!

”Jag älskar dig…också”

september 28, 2008 av dagensstrunt

Det här med att motta komplimanger är en hel konstform. Hur vanligt är det inte? Du får en komplimang och svarar med en komplimang tillbaka. Någon säger kanske ”Vilken fin tröja du har” och du svarar omedelbart (och kanske lite ur fattningen):

”Tack, din är också fin!”

Så gjorde jag jämt till för ett par år sedan då jag hörde en motivationstalare berätta att sådana svar var heldumma. Förklaringen var enkel: När du får en komplimang och du svarar tillbaka på samma sätt urholkas den komplimangen. Du ”kvittar” den, förmodligen för att inte stå i skuld till någon annan och för att du känner ett behov av att vara artig tillbaka. Motivationstjejen sa att vi istället skulle öva på att behålla komplimangen. Det enklaste sättet att göra det på var att säga ”Tack!” varken mer eller mindre. Vi signalerar då att vi blev glada, samtidigt som vi inte ger bort komplimangen. Vi har lättare att ta till oss den om vi agerar på det här sättet. Låter det enkelt? Ja, det är rätt så enkelt (i teorin), men jag har hittat ett stort undantag:

”Jag älskar dig”

Komplimangernas tungviktare. Finns det något finare än att någon säger att de älskar just dig? Nu är det bita-sig-i-läppen-dags. Ska man verkligen inte säga det tillbaka? Om vi ska utgå från motivationstalarens princip (och jag har upplevt att hon har rätt) så är det läge att leende svara ”tack”, men ack vad det strider mot alla sociala regler. För att undvika att din partner blir alltför surmulen, misstänksam eller besviken är det nog dags att säga det smått töntiga ”Jag älskar dig också” när din partner sagt det först. Varför är det töntigt undrar du kanske? Jo, min förhoppning är att dessa viktiga ord spränger i hjärtat och vill ut under de speciella stunderna som gör att du bara känner kärlek och måste berätta det. Det skulle kännas underbart om föremålet för din kärlek bara tog emot orden och njöt utan att tvångsmässigt och rutinartat rabbla dem tillbaka. För hur stora är oddsen att hen (ersätter hon/han, jag kom på det på egen hand, men det har andra gjort också) känner exakt likadant just då? Och även om hen gör det så var det ju du som sa det först, så din partner förtjänar att slappna av och bara njuta av det.

Tänk vilken skillnad ett enkelt ”tack” gör i den situationen, förutsatt att båda parter är insatta!

Get smart – spara pengarna!

september 27, 2008 av dagensstrunt

Är du sugen på att gå på bio i kväll? Vet du inte vad du ska välja?

Jag kan minska ner alternativen åt dig om du vill… stryk Get smart om den finns med på listan! Chansen är stor att vad du än har för alternativ så kommer det att vara bättre.

Get smart handlar om en man som helst av allt i hela världen vill bli specialagent (spelad av Steve Carell,  som alltid ser rolig ut, även när han inte är det). Han har någonting som inte andra agenter har – förmågan att lyssna på skurkarna, men när Maxwell Smart äntligen får chansen inser han att livet som agent inte är så enkelt som det verkar.

Rätt ofta pratar människor om nytänkande inom film. Förut har jag alltid opponerat mig och tänkt att vadå, ska allt vara så nytt jämt? Räcker det inte med ett välskrivet manus som skådisarna levererar på ett bra sätt om ljud och bild är snyggt gjorda? När jag såg Get smart förstod jag helt plötsligt vad de menade och gjorde en helomvändning på den punkten. Fram för mer nytänkande inom film! Bort med all standardiserad skit!

Kompisarnas utlåtande var ”grymt mycket 90-tal”, ”Den kändes gammal”  och ”ungefär som en Nakna-pistolen-film” Jag tänkte på 80-tal, men andemeningen är den samma.

Visst rev filmen ner ett par skratt, men en kalkon som denna gör sig bäst på TV, om du är sjuk, ensam hemma och har tröstgodis i knäet. Typisk TV3-film f.ö.  Håll utkik i en TV-tablå nära dig!

Betyg på imdb: 7,2/10 (!)
Betyg av mig:   2+/5

Mina biofavoriter just nu:

En mer genuin film, dock inte för alla: Narnia

Bästa Batman någonsin, med Heath Ledger i en rollprestation som gav mig gåshud: The Dark Night

Kan bara onda göra det ultimata goda?

september 26, 2008 av dagensstrunt

Altruism – att göra någonting gott utan egen vinning.

Altruism – finns det? Jag minns föreläsningen i psykologi för rätt många år sedan nu. Den frågan följde med mig ut ur klassrummet och jag sysselsatte flertalet timmar med att försöka hitta olika situationer som var sant altruistiska. Till slut anlände jag till följande resonemang:

Du gör en god handling. Det får dig att må bra. Du har alltså också vunnit på det. Alltså är din handling god, men inte altruistisk. För att en handling ska klassas som altrusistisk ska den inte ha några fördelar alls för dig och det får därför inte heller kännas ”gott i hjärtat” att göra den. Detta leder till tesen:

Bara onda människor (där definitionen av ond människa är någon som mår dåligt av att göra goda handlingar) kan utföra en altruistisk handling.

Den logiska paradoxen är givetvis att endast onda människor kan göra det ultimata goda, vilket borde leda till slutsatsen att altruistiska handlingar ej existerar.

Någonting att fundera på, men frågan är om en sk ond människa som (mot förmodan) gör det ultimata goda fortfarande klassas som ond? Svaret beror helt på om en människa döms utifrån eller inifrån.

Säg att Erik kommer och går längs Storgatan i Nyköping och ser en man falla ihop. Erik tvekar och tänker att det här har han inte tid med. Han går ändå fram och utför första hjälpen och ringer ambulansen. Han ångrar sig redan när han gjort det och förbannar att han blivit sen. Elände! Helt plötsligt börjar omgivningen applådera. Erik har blivit dagens hjälte och hamnar på första sidan på Södermanlands Nyheter morgonen därpå. Han njuter av uppståndelsen… POFF – ingen altruistisk handling.

Eller? Han visste kanske inte om att han skulle få positiv feedback, och i så fall är det ju toppen igen, enligt devisen ”It’s all in your head”… Det innebär ytterligare en dimension på det hela – ju mer medveten du är om omgivningen och ju mer du tänker framåt desto mindre chans har du att göra någonting altruistiskt. Innebär det att det är enklare att vara altruistisk ju mindre intelligent man är?

Vi ändrar scenariot…

Erik går själv en kväll. En man dråsar ned medvetslös några meter framför honom. Han är den enda som finns i närheten och överväger en stund att låta mannen dö i frid. Erik har ju bråttom hem till favoritprogrammet. Bah…efter en stund går han fram, gör första hjälpen och ringer ambulansen. Han går när han hör att ambulansen närmar sig och kräks i en buske av äckel inför att ha gjort mun mot mun på en sjuk, främmande man. Wow – så altruistiskt?

Altruism är något av en gåta och det vore synd och skam om det missuppfattades som bara en god handling. Jag utgår från att de flesta mår bra av att göra goda saker.

På den noten: Jag brukar ofta befinna mig i ett dilemma när jag möter någon som uppenbart är i behov av hjälp och som ber om pengar till mat eller kaffe. Kommer denna person verkligen köpa mat eller kaffe eller kommer det att gå till andra substanser? Om du har tillgång till rikskuponger så har du det perfekta alternativet! Ge en rikskupong! På så vis garanterar du att pengarna kommer att användas till mat och ingenting annat.

Alla dessa (höst)dagar

september 25, 2008 av dagensstrunt

I dag är en ”sådan där” dag. En dag som andas vemod. Jag vet inte vad det är. Kanske att sommaren vägrar ge sig och envist infiltrerar hösten med sina varma solstrålar. Kanske att arbetet går trögt, att höstförkylningarna inte är lika försiktiga som vädret eller också bara den där totala bristen av entusiasm och förväntan hos alla runt omkring. Ja, så är det! Ingen verkar ha någon energi. Allt vilar och alla går i ide flera månader för tidigt.

För mig är hösten underbar! Färgerna i naturen, de friska dofterna, barn som leker i lövhögar, varma härliga tröjor, choklad med vispad grädde, stearinljus och spännande böcker. Den klara luften och det härliga solskenet i en fin kombination…

Dessutom är det mysigt att sitta på uteserveringarna med en filt om sig, att gå på något av höstens alla arrangemang, kurser eller teatrar. På hösten startar all kultur och det finns en massa nytt och spännande överallt. Träningen är också bäst på hösten! På sommaren finns det knappt några pass att välja på, på vintern hjälper det inte vad man gör så går man ändå upp i vikt och på våren finns allt för många andra lockelser som tar bort fokus (tussilagos och annat). Jag är en höst-träningsmänniska! Det är nu man ska ha som mest energi – efter att ha ”vilat ut” på semestern, tagit paus från skola och arbetskamrater. Nya tag! Nytt träningskort och en spännande kurs i något som intresserar!

Heja hösten! Kom igen alla slappisar! Vakna och njut! Energi från mig till dig!

Dessa sidor kanske kan vara något?

Dags att gå en kurs på Medborgarskolan,

lyfta skrot på fysiken (studenternas mecka),

eller kanske studsa runt på Friskis (bra för familjer)?

Checka också in Lorensbergsteatern De har alltid något kul på repertoaren och brukar erbjuda vassa talare som kan motivera dig till att nå nya höjder!

Streckläsning och läsning om skräck

september 24, 2008 av dagensstrunt

Sent omsider läste jag Stieg Larssons bok ”Män som hatar kvinnor”.   Vad som började försiktigt ledde till streckläsning i tid och otid och de över 500 sidorna kändes som 150.  Stieg Larssons författarstil är inte helt olik Jan Guillous, stilistiskt sett. Handlingen skiljer sig dock markant. Medan Guillou skildrar machomän på hårdkokta uppdrag har Stieg Larsson valt totalt motsatt väg och skildrar i mångt och mycket den typiskt svenske mannen, ödmjuk, jämställd och aningens för försiktig. Dessutom tar han tillfället i akt att inflika lite skrämmande fakta om våldet mot kvinnor.

Guillou och Larsson har en annan likhet i det faktum att de båda ligger till vänster på den politiska skalan. I Guillous fall har detta aldrig stört mig som läsare, men i Larssons bok är det mer påtvingat, på så sätt att de goda människorna som skildras är vänsterpolitiska och ondingarna, i den mån det avslöjas, ”av annan sort”. Kan läsaren bortse från det väntas en bok fylld med spännande vändningar och intrikat handling.

Trots alla lösa trådar sys påsen samman till slut på ett sätt som ger mersmak. Boken passar utmärkt att läsa både varma sommardagar och kulna höstkvällar, men den kan bli lite otäck ibland. Var beredd på stundtals hårt språk och otäcka skildringar av övergrepp! Trots det lättläst i övrigt. Jag kom på mig själv flera gånger när jag skrattade igenkännande åt en av bokens huvudpersoner.

Betyg: 4